Livets tre domäner
Livets tre domäner Redigera. Vetenskap, kultur, utbildning, psykologi, sport och en hälsosam livsstil. Denna klassificering i "domäner" är överlägsen det traditionella systemet för delning i fem eller sex riken, som vi är mer bekanta med.
Biologi – Wikipedia
Den grundläggande uppdelningen av domäner är uppdelad i två domäner prokaryoter där arkéer är mer relaterade till de eukaryoter, den andra gruppen av prokaryoter - bakterier. Denna fylogenetiska ordning är allmänt accepterad av de flesta biologer. Men med utvecklingen av bioinformatik och statistiska verktyg har vissa författare föreslagit nya relationer mellan levande varelser, vilket trotsar Woese klassificering.
Före offentliggörandet av arbetet i Woese och hans kollegor, biologer använde en "traditionell" klassificering, med hjälp av ett enkelt och intuitivt dikotomi dela växter djur - formellt Animalia och Plantae. I denna division betraktades alla bakterier, svampar och fotosyntetiska protister som "växter", medan protozoer grupperades tillsammans med djuren.
Med vetenskapens framsteg, utvecklingen av moderna metoder och en djupare analys av organiska varelser, blev det uppenbart att uppdelningen i växter och djur inte passade den här eviga historiens historia. Det var faktiskt en "rustik" och inkonsekvent förenkling av relationerna mellan dem. I syfte att rätta till den här situationen lade den berömda evolutionära biologen och ornitologen Ernst Haeckel ett nytt kungarike till listan: Riket Protista.
Denna klassificering uppnådde en tydligare delning av blanketter som uppenbarligen inte skulle grupperas. Klassificeringen var dock oroväckande problematisk. År föreslog den amerikanska ekologen Robert Harding Whittaker ordningen om uppdelning i fem kungarikor: Animalia, Plantae, Svamp, Monera och Prostista. Detta system baseras huvudsakligen på de celltyper som utgör organismerna.
Medlemmarna av Monera är encellulära och prokaryota varelser, medan protisterna också är encellulära men eukaryota. De tre återstående kungarna - Animalia, Plantae och Fungi - klassificeras med avseende på deras sätt att förvärva näringsämnen. Växter har fotosyntetiska kapacitet, svampar utsöndrar enzymer i mediet, följt av absorption av näringsämnen, och djuren konsumera sin mat, med en intern eller extern matsmältning.
Uppdelningen av organismer i fem riken var allmänt accepterat av den systematiska av tiden, eftersom de ansåg att klassificeringen justeras allt till verkliga evolutionära relationer levande ting. På talet började professorn vid University of Illinois, Carl Woese, hitta bevis på en viss okänd grupp av mycket slående enhälliga organismer. Vid första anblicken klassificerades dessa organismer som bakterier och hette arkebakterier.
Emellertid visade en djupare och mer detaljerad bild av archaebakterierna att skillnaderna med bakterierna var så märkbara att de inte kunde klassificeras inom samma grupp. I själva verket var likheten bara ytlig.
De 3 domänerna i biologi (Woese klassificering)
På så sätt tillåter molekylär bevisning denna grupp av forskare att upprätta ett klassificeringssystem av tre domäner: Bakterier, Archaea och Eukaryota.. Föreslå nya genealogiska relationer mellan organismer, markerade en händelse av stor betydelse i modern biologi. Denna viktiga upptäckt ledde Woese att vinna National Medal of Science Livets träd föreslås av Carl Woese fastställer de möjliga släktforskning mellan organiska varelser, vilket tyder på att det finns tre områden i livet.
Denna markör är en komponent i 30S-subenheten av den prokaryota ribosomen. Efter Woeses arbete har det använts i stor utsträckning för fylogenetisk inferens. Numera är det mycket användbart att fastställa klassificering och identifiering av bakterier. Nästa kommer vi att beskriva de mest anmärkningsvärda egenskaperna hos var och en av de medlemmar som utgör de tre domänerna i livet:. Arkeerna är organismer som främst kännetecknas av bebodda miljöer med extrema förhållanden av temperatur, surhet, pH bland andra.
På så sätt har de hittats i vatten med signifikant höga saltkoncentrationer, sura miljöer och termiska vatten. Dessutom bor vissa arkéer även i regioner med "genomsnittliga" förhållanden, såsom mark eller matsmältningsorgan hos vissa djur. Från punkten för cellen och strukturellt arkéer kännetecknas av: icke-nukleärt membran, är lipidmembranen fäst genom eterbindningar, har cellvägg - men detta är inte sammansatt av peptidoglykan, och genen strukturen är liknar eukaryoter på cirkulära kromosomer.
De klassificeras som metanogena, halofila och termoacidofila. Den första gruppen använder koldioxid, väte och kväve för att producera energi, som producerar metangas som en avfallsprodukt. De första bågarna som ska sekvenseras hör till denna grupp. Den andra gruppen, halofiler är "saltälskare". För sin utveckling är det nödvändigt att miljön har en saltkoncentration ca 10 gånger större än havet.
Vissa arter kan tolerera koncentrationer upp till 30 gånger högre. Dessa mikroorganismer finns i döda havet och i förångade dammar. Slutligen kan termoacidofiler klara extrema temperaturer: över 60 grader vissa kan tolerera mer än grader och lägre än fryspunkten för vatten. Det är nödvändigt att klargöra att dessa är de optimala förutsättningarna för dessa mikroorganismer - om vi utsätter dem för rumstemperatur är det mycket möjligt att de dör.