Älgfluga i örat
Blödning från örat
Det finns redan en tråd om äkliga kryp i öronen på häst. Öra latin : auris är det sinnesorgan som fångar upp och uppfattar ljud genom hörseln. Termen öra användas medicinskt om hela organet bestående av ytterörat , mellanörat och innerörat , av vilka den sista utgör kroppens hörsel - och balansorgan. I vardagligt språk används "öra" om den synliga delen av ytterörat , det vill säga öronmusslan.
Människan har liksom övriga däggdjur två öron vilket underlättar positionsbestämningen av ljudet och ökar förmågan att hålla balansen. Människans öron är inte särskilt utvecklade jämfört med många andra arter särskilt fladdermöss , men kan uppfatta ljudvågor i luft i frekvensområdet 20 Hz till 20 Hz. Barn kan ha ett större hörselomfång. Ett friskt öra kan vid optimalt frekvensintervall uppfatta ljud från 0 dB och uppåt, kraftiga ljud är skadliga.
Örat indelas i tre partier: ytterörat , mellanörat och innerörat. Ytter- och mellanörats gemensamma funktion är att leda ljudvågor fram till innerörat som utgör kroppens hörselorgan och även dess balansorgan. Ytterörat består av öronmusslan latin : pinna och hörselgången meatus. Avgränsningen mot mellanörat utgörs av trumhinnan , vars yttre sida kan räknas till ytterörat.
Öronmusslan auris består med undantag för örsnibben av brosk som försörjs med blod av det kärlrika yttre brosklagret perikondrium som i sin tur täcks av hud. Ytterörat slutar perifert i ett basklavsformat veck helix och centralt mot hörselgångsmynningen meatus acusticus. Öronmusslans fördjupning concha in mot hörselgångsmynningen omges av ett halvcirkelformat veck helix. Hörselgången täcks delvis framifrån av ett styvt veck tragus.
Öronmusslans trattliknande form samlar ljudvågorna och leder dem till hörselgången. Hörselgången hos människa är omkring 25 mm lång, 6,5 mm bred och 9 mm hög, med stor individuell variation. Hörselgångens diameter är som minst i övergången isthmus mellan brosk- och bendelen. I den yttre broskdelen är hudlagret tjockare och inkluderar hårstrån samt talg- och vaxkörtlar. Känseln i ytterörat innerveras av nervus auricularis magnus , nervus occipitalis minor , vagusnerven och nervus auriculotemporalis.
Mellanörats yttre begränsning utgörs av trumhinnan som indelas i en övre slappare del pars flacida och en nedre styvare del pars tensa. Örontrumpeten är vanligen stängd, men öppnas vid bland annat sväljning och gäspning, vilket luftar mellanörat. Hammaren sitter fast i trumhinnan och är länkad till städet som i sin tur är länkad till stigbygeln som fäster mot ovala fönstret.
Mellanörats funktion är att via trumhinnan och hörselbenen överföra ljud till innerörat. Ljudet anländer till mellanörat i form av vibrationer i hörselgångens luft som i sin tur sätter trumhinnan i rörelse, vilket leder till vibrationer i hörselbenskjedjan som överförs till vätskan i hörselsnäckan via ovala fönstret. Centralt går trumhinnan konkavt in mot umbo , varifrån hammarskaftet löper uppåt bakom trumhinnan och nära dess yttre kant bildar benets laterala process processus lateralis en liten utbuktning med hinnan.
Stapediusmuskeln fäster på stigbygeln innerveras av ansiktsnerven facialis. Invid mellanörat ligger även tinningbenets luftfyllda del, pars mastoidea. Innerörat består av benlabyrinten och hinnlabyrinten. Dess strukturer utgör kroppens hörsel - och balansorgan. Till benlabyrintens strukturer räknas vestibulum , båggångarna , hörselsnäckan cochlea och akvedukterna.
Till hinnlabyrinten räknas sacculus , utriculus och båggångarnas membranösa delar. De vanligaste sjukdomarna i örat är inflammationer orsakade av bakterier eller virus.
Expertens bästa råd mot älgflugor
Andra sjukdomar på hörselorganen innefattar bland annat olika typer av hörselnedsättning däribland tinnitus och hörselnervscancer. Öroninflammation orsakas av bakterier eller virus och utvecklas ofta i samband med en förkylning. Det bildas då en inflammation i mellanörat, oftast med var. Öroninflammation är ett samlat namn som innefattar många undergrupper med olika symtom och besvär där akut varig öroninflammation och öronkatarr är vanligast.
Öronkatarr skiljer sig på det viset att det inte bildas något var vid inflammationen utan en vätska som ansamlas i mellanörat [ 10 ]. Öronkatarr behöver sällan behandling och är vanligt när barn är förkylda [ 10 ]. Vid en förkylning gör viruset det svårare för slemhinnorna i näsa och öron att försvara sig mot inkommande bakterier, om bakterierna lyckas föröka sig bildas ofta en akut öroninflammation med var.
Man kan se på trumhinnan om man har öroninflammation då de blir röd och svullen och bakom trumhinnan bildas det även var. Svullnaden och trycket i innerörat gör att kraftig smärta uppstår. Om trumhinnan skulle spricka på grund av trycket i innerörat försvinner oftast smärtan, och var rinner ut i örat.