Vad innebär jäv
Vad är jäv? Ytterst vilar ansvaret för att undvika jäv på lärosätets ledning men i praktiken kan det praktiska utförandet av detta ansvar delegeras ner till närmaste ansvarig chef. Följaktligen vilar en stor del av ansvaret att undvika jäv dels på den enskilt anställde som har en skyldighet att anmäla potentiellt jäv, dels på chefer i organisationen som har att fatta beslut i jävsfrågor.
I den övervägande delen av fallen är det rimligen så att universitetets chefer och övriga anställda är fullt kapabla att avgöra huruvida jäv föreligger eller ej. Det normala är alltså att anställd som har anledning att tro att denne kan vara jävig skall anmäla detta till närmaste chef i enlighet med vad lagen säger. Chefen tar sedan ställning i frågan och avgör om jäv föreligger eller ej.
Om det föreligger risk för jävsförhållande ska den anställde inte delta i det beslut där denne är jävig. Det måste dock noteras att FL ger två tydliga restriktioner i fråga om när jäv ska beaktas. Rimligen finns det ytterst få situationer där LNU behöver utnyttja detta. Potentiellt jäv är en väldigt bred kategori. Enligt 16 § FL räcker det att det finns någon form av omständighet som gör att en persons opartiskhet kan ifrågasättas för att denne ska anses vara jävig.
Jävsregler
Detta innebär att blotta misstanken om att opartiskheten kan ifrågasättas är nog för att överväga jävsförhållanden. Värt att påpeka är att potentiellt jäv eller en utredning om jäv inte alls behöver innebära att det faktiskt föreligger jäv. Vidare kan man bortse från jäv om det är uppenbart att opartiskheten saknar betydelse i aktuellt ärende § 16 FL. I FL är det § 16 som styr vad som är jäv, § 17 fastslår att den som är jävig inte får delta i handläggning eller närvara vid beslut i en fråga.
Det finns även ett stadgande om att myndigheten ska fatta beslut i jävsfrågan så snart så möjligt. Därför kan ett beslutsstöd underlätta hanterandet av potentiella jävsituationer — såväl för chefer som enskilda anställda. Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myndigheten bortse från jäv. Han eller hon får dock utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.
Den som jävet gäller får ta del i prövningen av jävsfrågan endast om det krävs för att myndigheten ska vara beslutsför och någon ersättare inte kan kallas in utan att prövningen försenas avsevärt. Jäv gäller myndighetsutövning — handläggning inför beslut såväl som beslutsfattande. Däremot omfattas inte så kallat faktiskt handlande såsom undervisning men betygssättning omfattas eftersom detta är myndighetsutövning.
En person får inte delta i handläggningen av, eller närvara vid beslut rörande, ärenden som på något sätt innebär ekonomisk vinst, eller som kan förväntas medföra avsevärd nytta eller skada, för sagda person eller dennes närstående. Den som själv är part i ett ärende — det vill säga den som är sökande eller klagande eller på annat sätt har ett rättsligt intresse i saken — får heller inte handlägga ärendet eller medverka vid beslut.
Till exempel är frågor rörande omorganisationer, institutioners interna arbete och liknande inte omfattade av jävsregler. Närstående personer räknas som jäviga. Närstående kan inkludera även tillfälliga förbindelser eller förbindelser längre tillbaka i tiden. Likaså föreligger jäv om ansvarig handläggare är uppenbar ovän eller vän med part eller intressent i ett ärende [3]. Den avgörande faktorn är graden av kontakt och detta måste bedömas från fall till fall av den som har insyn i situationen.
Att vara kollegor och gratulera varandra på födelsedagen via Facebook är knappats jävsgrund; att umgås privat varannan helg, vara aktiva i samma Korp-lag och låna varandras sommarstuga utan att betala är definitivt jävsgrund. JO har vid flera tillfällen uttalat att en tjänsteman som upptäcker att det finns en omständighet som kan påverka förtroendet för hans eller hennes opartiskhet bör lämna över ärendet till en kollega.
Om en handläggare i något avseende står i påtagligt beroendeförhållande till den som saken angår föreligger jäv. Detsamma gäller om den som saken angår står i påtagligt beroende förhållande till handläggaren. Jävsförhållanden kan även gälla när enskild anställd är ombud för annan person. Jävet kan då omfatta både den saken berör och ombudet. Om en anställd hjälper en sökande, till exempel med att upprätta en ansökan, bör den anställde inte hjälpa så mycket att denne sedan inte kan bedöma saken objektivt med hänsyn till egen prestige eller liknande.
Vad är Jäv?
Man får bortse från jäv när det uppenbart saknar betydelse. Till exempel kan ett beslut verkställas faktiskt handlande av en jävig person även om denne på grund av jäv inte deltagit i handläggning av ärendet eller beslutsfattande myndighetsutövning. Likaså omfattas inte rena kansliuppgifter som expediering, diarieföring, inmatning av uppgifter i Ladok och liknande av jävsbestämmelserna.
Om man finner sig i en gråzon och är osäker, ska ärendet tas upp för diskussion så snart som möjligt. Som redan nämnts är potentiellt jäv inte med nödvändighet jäv, utan en situation måste studeras för att jävsfrågan ska kunna avgöras. Om en analys av jävsituation är omöjligt till exempel på grund av tidsbrist ska den potentiell jävige avstå från handläggning och beslut för säkerhets skull, såvida inte handläggningen måste utföras av nämnde person — men då ska myndighetsbeslutet tas av annan person, tex närmaste chef eller annan anställd inom samma avdelning.
Nr att en sakkunnig i en anställningsprocess för ett lektorat var jävig pga att han under tio år ingått i en av de sökandes närmaste umgängeskrets, och dessutom visat sig tycka illa om nämnda sökande. Bisysslor kan lätt medföra jäv. Det åligger den enskilde anställde att anmäla såväl bisyssla som potentiellt jäv. Avgörande är om handläggare eller någon närstående är sakägare eller ställföreträdare för fysisk eller juridisk person och därför har intresse i saken, kan dra nytta eller lida skada.