Laggkärl köpa
Dekorativ, antik, vintage och second-hand i fint skick. Hemslöjd är en hantverksmässig tillverkning av bruks - eller prydnadsföremål för eget behov eller till försäljning. Ordet är känt i svenska språket sedan [ 1 ]. Ursprungligen var det ett samlingsnamn för tillverkning av bruksvaror som kläder , hemtextilier , husgeråd , möbler , arbets- och transportredskap, på landsbygden utförd i hemmet för eget behov, till skillnad från avsaluslöjd.
Avsaluslöjd var fram till industrialismens genombrott viktigt i många trakter, och redan under medeltiden förekom en omfattande försäljning av slöjdvaror. Efter gick en nationell våg genom Europa. Här blev allmogekulturen en viktig del, och i Danmark blev läraren Niels Christian Rom en betydelsefull person inom hemslöjdsrörelsen husflid. Tillsammans med A. Clauson-Kaas grundade han Dansk Husflidsselskab.
Rom var dess ordförande från Begreppet husflid är sammansatt av orden för hus och det lågtyska ordet flid flitig. I Norge är det känt från tidigt tal. Biskop Jacob Neumann använder begreppet i sin redogörelse för Asker prestegjeld år Ursprungligen var kunskap i hemslöjd en hjälp till självhjälp och för många ett alternativ till fattighjälp. I modernt språkbruk räknar man i Norge Henrik Wergeland som upphovsman till uttrycket.
Korsordslexikon för korsordslösare !
Han är dock inte helt säker på hur begreppet skall definieras, utan skriver att det "är något osäkert och svävande". Sundts bok gav upphov till dagens hemslöjdsrörelse, den norska hemslöjdsföreningen Den norske husflidforening grundades Syftet är att utbilda människor i handarbete och hemslöjd och att skapa förutsättningar för försäljning. Rötterna till den svenska hemslöjden finns i den svenska allmogekulturen där den också hämtar inspiration.
Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt. Från Sjuhäradsbygden såldes textilier och träslöjd tidigt av gårdfarihandlare , knallar, i hela landet. Ångermanland och Hälsingland var kända för sin linslöjd , som på talet hade en stark uppgång.
I Dalarna utvecklades under talet slöjden till en viktig binäring. I de olika socknarna specialiserade man sig på olika slöjdgrenar: i Venjan gjordes laggkärl , i Våmhus spånkorgar och hårarbeten , i Mora urverk, från Malung kom skinnarna som sydde pälsar och så vidare. Norra Skånes skogsbygder är kända för sitt smide , sina spånkorgar och träarbeten, så kallad Göingeslöjd. Avsalutillverkning av svepkärl förekom i Skåne, Småland och Blekinge, i Marks, Kinds och Bollebygds härader i Västergöltand, i södra och västra Värmland, Ovansiljan samt i vissa socknar i Norrlandslandskapen.
Flätade korgar tillverkades i Örknered i nordöstra Skåne och i Våmhus i Dalarna. I mellersta Skåne och det inre av Småland tillverkades bastrep. Halmbindning har förekommit som avsaluslöjd främst i de gammaldanska landskapen. Smide förekom som binäring i Göinge, Osby och Loshult, i Loshult utvecklades efter hand gelbgjuteriet som en viktigare binäring. I Gnosjöbygden tillverkades ståltryck.
I Sjuhäradsbygden blandades lie- och skärtillverkning med klensmide i form av häcklor , kardor , skrubbor, nålar med mera. I Lerbäcks socken i Närke tillverkades nubb och spik samt saxar.
Laggkärl trähink allmoge antik patina
Spikskor från Lima socken i Dalarna såldes i Mälarbygden och i Hedemoratrakten var bönderna kända för sitt plogsmide. I Jämtland var Rätan vid Oviken känt för sina bondesmeder och ett annat smidescentrum fanns i Gästrikland. Från Göteryds socken såldes hornskedar. Våmhus socken i Mora blev känd för sina hårarbeten. Expansionen av saluslöjden vid mitten av talet krävde större marknader och samhället såg länge hemslöjden som en konkurrent till städernas hantverkare och manufakturer [ 3 ].
Kombinationen av den ekonomiska krisen på talet och en stark befolkningsökning ledde till slut till stora sysselsättningsproblem och emigration. Då blev synen på avsaluslöjd positivare och för första gången såg samhället att den var en viktig binäring till små jordbruk. Det var då man från statligt håll började stödja avsaluslöjden som verksamhet.
Stödet lämnades från början genom hushållningssällskapen och användes bland annat till främjande av linodling och spånad. Slöjd visades och premierades på de stora lantbruksutställningarna.