Plana väg för
passar snöslunga eller vägsladd · slät vägstål mm · tjocklek 12 mm · höjd mm · hålavstånd mm · hårdhet HB. Användningen Väg används för områden avsedda främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. I användningen ingår även komplement som behövs för vägens funktion. Väg används i detaljplan för de stråk som ingår i det sammanhängande huvudnätet med hög framkomlighet, stort korsningsavstånd, stort trafikflöde och få utfarter.
Turnaround
Väg används främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. Staten är ofta väghållare. Det handlar till exempel om infarts- och genomfartsvägar. I vissa fall kan även det som tidigare benämndes huvudgata ingå om karaktären kan likställas med Väg. Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare. Tabell 4. Användningen Väg bör medge god framkomlighet för fordonstrafik.
Att ordna gatuparkering inom användningen är vanligtvis olämpligt, liksom integrerade gång- och cykelvägar. Separata cykelvägar i anslutning till vägen ingår dock i användningen liksom mindre tunnel eller bro för gång- och cykeltrafik, om det finns plats för det. I användningen ingår komplement som behövs för vägens funktion som trafikanordningar, planteringar, gräsytor, hållplatsskydd, med mera.
När detaljplanen utformas är det viktigt att tänka på att ge användningsområdet för vägen tillräckligt med utrymme så att hela vägområdet med dess funktioner ryms. Anläggningar och byggnader som behövs för vägens skötsel och bruk ingår också i användningen. Detta ingår i användningen oavsett om det redovisas som egenskapsbestämmelser eller inte.
Är det viktigt för planens syfte att funktionerna placeras på en särskild plats så kan placeringen regleras med egenskapsbestämmelser. Tekniska anläggningar som är till för ett allmännyttigt behov men som inte behövs för användningens funktion kan också rymmas inom allmän plats, till exempel en transformatorstation. Vilka anläggningar som kan inrymmas är alltid en bedömningsfråga i det enskilda fallet och beror på platsens förutsättningar och anläggningens storlek och påverkan på den allmänna platsen.
Åtgärden får inte motverka den allmänna platsens syfte och inte heller hindra allmänhetens tillträde mer än i begränsad omfattning.
Farthinder – vad gäller?
Större anläggningar är därför lämpliga att reglera med en egen användning. Normalt behöver markreservat för allmännyttiga ändamål, som till exempel underjordiska ledningar, inte läggas ut på allmän plats eftersom sådana ryms inom användningen. Är en närmare placering viktig kan dock en egenskapsbestämmelse om markreservat eller om utformning av allmän plats användas.
Tabell 7. Vägens trafikfunktion, tillgängligt gaturum och den omgivande bebyggelsens användning, som till exempel bostäder, skolor eller affärscentra är förutsättningar för hur trafik bör regleras på vägar. Det kan handla om särskilda åtgärder för hastighetsdämpning, begränsning av trafikslag bil-, gång-, cykel-, kollektivtrafik med flera eller tidsbegränsning av trafik.
Dessa trafikregleringar är dock inte lämpliga att göra i en detaljplan utan regleras i stället företrädelsevis genom lokala trafikföreskrifter. Fördelen med att inte göra trafikregleringar i detaljplan är att detaljplanen inte behöver ändras så fort trafiksituationen förändras och åtgärder behöver vidtas på vägen. Det är dock lämpligt att beskriva den planerade trafiksituationen i planbeskrivningen.
Ibland blandas begreppen väg som allmän plats och allmän väg ihop. Detta är dock olika saker som regleras med olika lagstiftning. I en detaljplan kan kommunen reglera väg som allmän plats Väg. Kommunen är i de flesta fall huvudman för dessa. Allmän väg regleras istället i väglagen. Vad som är en allmän väg bestäms alltså inte genom detaljplan.
Väghållaren för en allmän väg är alltid kommun eller staten genom Trafikverket. Lag Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.
En väg upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när den enligt plan- och bygglagen upplåts eller ska vara upplåten till allmänt begagnande som gata. Om en väg har upplåtits till allmänt begagnande som gata medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.
Om det främjar en god och rationell väghållning får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, besluta att en kommun skall vara väghållare inom kommunen. Beslutet kan begränsas till att avse vissa vägar eller vissa områden inom kommunen. I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vad som ingår i användningen Väg, hur bestämmelsen ska formuleras och vilken bestämmelsekod bestämmelsen ska ha.