Svart bälte dan
1:a dan Shodan Svart bälte. Karaten kommer ursprungligen från ön Okinawa söder om Japan. Kung-fu , förd till ön av kineser , finns i karatens rötter, eventuellt kombinerad med andra, redan existerande inhemska kampkonster. Från början skrevs också karate med ett annat kanji för "kara".
Bälte & Gradering
Detta kanjitecken betydde "Kina" och karate stod alltså från början för "Kina-hand". När karaten fördes till de japanska huvudöarna under talets första årtionden, ändrades detta kanji till ett kanji som betyder "tom". De flesta räknar Funakoshi Gichins uppvisning i Tokyo som startskottet i japansk karate. Andra väljer att se Itosu Ankō som karatens fader, eftersom Funakoshi, Motobu Chōki , Mabuni Kenwa och många andra framstående karateutövare, som bildade egna skolor, var hans elever eller elevers elever.
I augusti beslutade Internationella olympiska kommittén IOK att karate tillsammans med fyra andra sporter blev de nya sporterna i det olympiska programmet till olympiska sommarspelen i Tokyo. Inom karaten fanns fyra grundstilar med skilda principer, tekniker och filosofi. Tre av dessa har överlevt:. Naha , Shuri och Tomari är alla orter på Okinawas huvudö, Naha är ögruppens huvudstad.
Naha-stilens karate, Naha-te, kännetecknas av kraftiga korta cirkulära rörelser, "vridfixerade" ställningar där kampen utförs på mycket nära håll. Korrekt utförd andning är en stor del av Naha-te. Bland stilarna som tillhör Naha-te är Gojū-ryū den mest framträdande. Shuri-stilens karate, Shuri-te, kännetecknas av vad karate är känt som för de flesta; långa, yvigare, kraftfulla, raka tekniker som utförs med djupa ställningar under träning.
Syftet med de djupa ställningarna är att bli snabbare i kamp och självförsvar. Bland stilarna som tillhör Shuri-te är Shōtōkan-ryū den mest framträdande. Tomari-te är lite av en blandning mellan både Shuri-te och Naha-te. Bland stilarna som tillhör Tomari-te är Matsubayashi-ryū den mest renodlade Tomari-stilen. Det finns många olika stilar med olika tolkning och fokusering på olika delar av karaten.
Det som skiljer sig åt mellan stilarna är främst vilka tekniker som tränas mest, samt hur slag, blockeringar och rörelsemönster utförs. Många stilar är knutna till eller kraftigt influerade av en eller flera av dessa skolor. Ytterligare andra har ursprung direkt från någon av grundstilarna. Några kända är:.
Svarta bälten Dan
Karateträning sker i form av kihon grundtekniker, waza och kombinationer av dessa , kata rörelsemönster eller kumite fight, sparring. Grundtekniker nöts in genom ett antal träningmoment, där först och främst ställningar i karatetermer dachi waza och kroppsförflyttninar tai sabaki är viktiga för god balans. I vissa stilar tränar man också med vapen under benämningen kobudo.
I dagens karate tränas kata tillhörande alla tre grundstilar i nästan alla karateskolor på grund av tävlingar och därför är det svårt att träna enbart Shuri-te, Naha-te eller Tomari-te som tävlingsutövare. Om man istället väljer att definiera de tre grundstilarna efter karate kata, så symboliserar Kusanku och Itosu no Passai även kallad Passai Sho inom Shorin ryu Shuri-te bra.
Naha-te symboliseras bra av Suparinpei från Gōjū-ryū. Dessa kata återfinns i nästan alla stilar med liknande utförande, men ursprunget och huvudidén är den samma. Talet har mytologisk betydelse i indisk religion. Talet förekommer av detta skäl flitigt som symbol i karatesammanhang, särskilt med Gojū-ryū. Den ultimata Gojū-ryū katan , Suparinpei , är en icke standard- kinesisk läsning för Fraktioner av som 54, 36 och 18 förekommer också i japansk läsning i namn på olika kata.
För övrigt finns buddhistiska symboler i själva termen karate. Kanjitecknet kara kan även läsas ku , som hänger ihop med sunya , samt positionen som intas i början av en kata liknar handens position i zazen. Vidare finns hövligheten, när man går in i och ut ur en dōjō och möter sensei, vilket även är sed i Buddhisttempel och Zen -dōjō. I nästan alla karatestilar finns olika grader, som ska visa hur långt man har kommit på vägen dō på japanska , därav kommer ett ofta använt uttryck, karate-dō.
Man talar exempelvis om sankyū, nikyū, ichikyū som på svenska blir tredje graden, andra graden respektive första graden. Inom t. Shotokan Karate kan en klubbs huvudinstruktör inte godkänna sina elever för det bälte som är aktuellt.
Istället ankommer en examinator till klubben.